”Sätta det på spel – Sex röster inom samtida keramik

robert-dawson-spin

Robert Dawson, ”Spin”, svit av sex tallrikar med tryck

IMG_0813 

 

Karin Karinson, ”This was not a sneak attack”,

keramiskt assemblage

 

 

IMG_0814

 

Magdalena Nilsson,   ”Lidköping”,

porslinsplattor med tryck

 

 

 

Deltagande konstnärer:

Neil Brownsword (Storbritannien)
Robert Dawson (Storbritannien)
Karin Karinson (Sverige)
Magdalena Nilsson (Sverige)
Ruta Pakarklyte (Norge)
Michael Strand (USA)

Keramik förknippas ofta med tradition och kunskap som förts vidare under generationer. Det är lätt att hitta exempel på arbetssätt, former och glasyrer inom dagens keramik som har månghundraårigt eller rentav tusenårigt ursprung. Men keramiken är också ett konstnärligt område som snabbt reagerar på innovationer och förändringar i samhället.

En av det tidigare 2000-talets stora samhällsfrågor har varit den omfattande nedläggningen av tillverkningsindustri i Västeuropa. Inom keramiken har stora och anrika företag som Rörstrand, Gustavsberg, Arabia, Royal Copenhagen och Wedgwood flyttat hela eller delar av sin produktion till låglöneländer. Arbetarna friställs och de forna fabrikerna rivs eller tas över av nya verksamheter. Naturligtvis har denna utveckling satt spår inom keramiken i stort. Många enskilda keramiker har kommit att intressera sig för ämnen kopplade till den historiska porslinstillverkningen och förhållandet mellan hantverk, industri och konsumtion.

Samtidigt som den västeuropeiska porslinsindustrin tynar bort frodas studiokeramiken. Förmodligen har det aldrig funnits så många enskilda keramiska verkstäder som idag. Den farhåga som var vanlig under den tidiga industrialismen på 1800-talet, nämligen att fabrikerna skulle konkurrera ut det småskaliga hantverket, har visat sig felaktig. Idag är det i stället globaliseringens ekonomiska mekanismer som tvingar fram en nedläggning av fabrikerna i vår del av världen. Inom keramiken är det inte orimligt att tala om en omkastning av maktförhållandet mellan hantverk och industri, i alla fall i symboliska termer.

Att alltfler enskilda keramiker använder den döende industrins produkter och historia som konstnärligt material understryker tyngden i den pågående förändringen. Tidigare hävdade många att industrin regelmässigt fångade upp idéer som sprungit fram ur hantverket. Idag är det mer typiskt att den hantverksmässiga keramiken lägger beslag på motiv och berättelser förknippade med den historiska industrin.
Internationellt har man börjat tala om postindustriell keramik som ett särskilt område. Inom den postindustriella keramiken närmar man sig industrin som något förgånget, något som finns kvar endast som fragment eller minnen. Keramikerna fångar in de industriella resterna och laddar dem med nya innebörder ­– sätter dem på spel.

Utställningen presenterar sex keramiker som alla, på olika sätt, gestaltar och kommenterar förhållandet mellan hantverk och industri. Utställningslokal är ”Sibirien”, Rörstrands gamla råvarulager, som ger en unik och suggestiv inramning till verken.

Curator för utställningen är Love Jönsson, tidigare intendent vid Röhsska museet i Göteborg.

–> Vernissage på fredag kl 13.oo i ”Sibirien”

> Guidade visningar av utställningens curator kl 16.00 på fredagen och kl 12.00 och kl 15.00 på lördagen. 

ruta brunsoepel

Ruta Pakarklyte,  ”Brunt søppel”,

keramisk skulptur

« Åter till programval

« Gå till startsidan